Ett exempel på hur galet det var är att inför den andra läsperioden (mitten på terminen) hade vi haft ungefär 3 lediga dagar efter tentorna, varav jag jobbade 1. För att försöka ligga bra till från början i dom två nya kurserna som vi skulle läsa så satt vi varje kväll och pluggade nån timme. Efter första veckan låg vi efter likt förbannat! Hur kan de vara möjligt att man ska hinna då??
Så de blev en extremt kämpig höst, som tur var så bodde Linnéa här så man kunde dela på att laga mat och diska men Flash blev otroligt försummad, vilket gav mig sjukt dåligt samvete.
Det var för det mesta nätt och jämnt att jag hann ta ut Flash på en promenad tre gånger om dan. Nån träning var i princip inte att tänka på, skolan krävde all ork, motivation och energi så det enda som jag orkade med med Flash var att gå och helst inte tänka alls.
Dom som känner Flash eller vet hur arbetande brukshundar är förstår att det inte var sån bra kombination. Eftersom jag fick så dåligt samvete för han så blev ju inte saken bättre heller.
Det var inte så att Flash blev galen eller mådde dåligt, han var understimulerad, ja, men de gick ingen större nöd på han. Däremot så tycker jag att han ska få tränas, att han definitivt behöver tränas, mycket träning dessutom och att han mår så mycket bättre utav de med.
Jag skaffade inte Flash för att ha han som bara sällskapshund och efter all träning så fick jag otrolig mersmak! Så pass mycket vi tränade under sommaren och så pass bra som de gick så är jag i princip säker på att vi kunnat starta en agilitytävling detta år. Om vi kunnat fortsätta träna under hösten med.
Då jag inte längre hade Klas som kunde hjälpa mig med viss avlastning då allt körde ihop sig och med hela fyra år kvar i skolan så fick jag ta ett otroligt jobbigt och svårt beslut att försöka hitta en annan ägare till Flash.
Idag så bor Flash hos en man och hans dotter utanför Söderhamn sen mitten på januari, han trivs jättebra och får vara ute flera timmar varje dag. Dom ska så småningom börja träna spår och annat kul dom känner för att hitta på. Dom är jätteglad över att ha Flash och trivs jättebra med han så det känns som att det blev ett väldigt bra slut ändå. Men han är otroligt saknad och det är ett stort tomrum kvar efter han.
Så han såldes inte för pengabrist eller att han hade för stora problem eller nåt annat. Han såldes för att jag kände att jag inte hade tid att träna han så pass mycket som jag ville kunna göra och jag tyckte att han skulle få det mycket bättre hos nån som har tid att ge han den tid han behöver och förtjänar.
Hade jag inte hittat ett hem som kändes otroligt bra hade han fått vara kvar ändå.
Men nåt som är lite kul nu i efterhand är att jag har, efter att ha träffat en massa andra hundar, verkligen insett hur pass mycket som jag faktiskt hade lärt Flash.
Han var och är en otroligt fin, smart, glad, rolig, energisk, explosiv, alert, påhittig hund med en stor och charmig personlighet! Nästa hund jag skaffa, för det kommer bli en till i framtiden, hoppas jag är minst lika fin och bra som Flash.
Så detta inlägg går till Flash, den finaste hunden som finns :)
Flash ca 3,5 vecka tror jag i valplådan
Första veckan med Flash som min egen hund
Är man inte bra söt :)
Flash gjorde klart tidigt för oss att han minsann ville ha ståöron!
Mamma Fame och busungen Flash
Flash och Malte vilar efter lite bus på Norderön. Notera Flashs extremt långa tunga :)
Flash och Joker (min systers hund) leker dragkamp. Flash hade dock lite svårt att förstå det roliga i det hela och tittade flera gånger frågande på mig som att säga "gör jag rätt nu matte?"
En Flash direkt från havet :)
Jag och Flash i fjälls.
Nu kunde jag tydligen inte lägga upp fler bilder i detta inlägg, så det får komma fler bilder eftersom :)
Men han kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar